körsbär i punch

Vi gräver tunnlar genom marken och över träden. Men ändå finns inget där. Det enda som Jag hittar längs vägen är spår efter De som vet vilka Vi är. Dessa spår leder rakt genom Min tunnel. Men Du, snälla. Det är ingen annan här och om Vi gör allt som Vi brukade göra och om Vi byter ut de platser i den gyllene cirkeln där De andra brukade stå. Sedan försöker Vi komma ihåg Deras namn, men Vi har glömt dem. Namnen som Vi brukade kunna. Sedan kan Vi komma ihåg gator och dess gränder. De gränder och gator som brukade tillhöra våra föräldrar och deras vänner. Jag vet att Du inte vill jobba i huset vid stadens slut men flygplanen fortsätter störta ned från himmlen medan stadens siluett rostar i takt med de broar som Vi brände. Du vet att Jag fruktar religionen men om Du har sett döttrarna till staden, då har Du sett Oss. Så snälla, berätta vad det är Du säger.