Åt helvete med kylan, åt helvete med frysgraderna, åt helvete med det vita regnet åt helvete med vintern.
Det är mars. Men det märks inte så värst mycket. Vi gick längs Stockholms hamnar häromdagen. Solen sken då, det var nästan så att Vi lurade oss själva för en stund då vi njöt av årets första glass på trappen som leder upp till Dramaten. Ja, då, för bara någon timme var Vi dumma nog att tro. Tro att vitern skulle vara över. Vår lillebror har gått ut och varken Du eller Jag vet vart han ska. Jag har försökt vara allt på samma gång. Jag har försökt vara både Dig och Mig. Jo, Jag har nog kanske även försökt vara som mannen som bor på andra sidan gatan. Det är kanske därför som Jag har förmågan att glömma bort allt som är bra med Dig och Mig. För Vi ska nu kämpa för en plats i livet, en plats bortom Stockholm och utanför alla gränser. Det är dit Du och Jag ska, där det inte finns några gränser och Vi ska falla från svindlande höjder medan de andra går på skolans eviga lektioner och gör allt det som är innanför gränserna men utanför Våra.
