körsbär i punch

Jag har tappat Din potential och Jag har förlorat mitt psyke då Vi går in på mataffären och läser de stora skyltarna vid entrén om månadens erbjudande. Tydligen ska konserverna bara kosta elva kronor styck under april månad. Du sa med sarkasm i rösten till mannen bakom kassan att Vi skulle komma tillbaka om två veckor.

Du har tappat din koncentration, det har nog Jag också. För Jag har bara hunnit med nitton rader och närmare bestämt 249 ord. Dessa ord vilar tungt på skärmen, sagda så många gånger förut, i så många andra texter som inte är skrivna av Mig. Det Jag skriver där är egentligen ingenting som berör varken Mig, Dig eller den som det är ämnat för. För det är endast omformulerade ord som någon annan har skrivit ned innan Mig. Ingenting av det är mina tankar. Det är tankar som någon annan har tänkt, funderat över och låtit dem växa och sedan då tanken var klar. Då har Hon eller Han låtit händerna smeka tangentbordet och tryckt på rätt knappar så att alla nu kan se det. Allt. Helt plötsligt. Så naket. Så öppet. Medan jag sitter och blickar ut över staden alla släckta ljus. Och lyssnar på alla konversationer än en gång. De som Jag hörde männsikornan föra på caféet nere vid torget tidigare idag. Sorgnsa röster som talade om ensamma barn som bär på en intetsägande blick.