Godmorgon kamratskap och dess besynnerliga tillgivenhet.
Det var hemskt, men bara en inre synbild. Men Du, Det är Dig som Jag kommer ihåg. Lyssna på Oss. Då Du åker in till staden i Dina finaste kläder. Jag skulle ropa på Dig. Om Du var mindre som Jag. Ja, då skulle Jag göra det. Drömde Du dina tankar och vaknade upp bekymmersfri förra året? För långsamt, långsamt, långsamt har Du suddat ut konturerna och Du lägger nu märke till detaljerna. Igår reflekterade stockholmshimlen ditt ansikte då Jag inte hade några ursäkter kvar. Men av en outgrundlig anledning vet Du allt om oberoendet. Men det är troligen för att Du är som Jag. Vi ställer simpla frågor utan baktankar. Så som alternativ till att förlora våra sinnen så sover Jag på Ditt golv inatt. Anledningen finns inte. De anledningar som Du har vet Jag ingenting om. För Du röker inte men säger att Du gillar folk som gör just det, röker. Men Jag bryr Mig inte för Vi dansar bort natten då dagen kommer. Dom andra kallar oss egendomliga men Jag bryr Mig inte. Då musiken sjunger sånger om Oss nu när åren har gått. Men Jag bryr Mig inte, Du bryr Dig inte. Antagligen är det därför som Jag kallar på Dig, för att Du är som Jag.
