körsbär i punch

Resan var kanske mer som en dröm än en realitet. Ändå var den just det, realitet. Jag känner redan saknaden i min kropp som sakta men ändå så otroligt säkert växer inom mig. Saknaden är som törnar kring hjärteroten. Resan bestod av främmande länder och hus som luktade av kamomill och sådant där bröd du vet. Bröd som är alldeles nybakat och inte direkt är runda till formen. Bröd som de äter i ett land långt bort från vårat land, Sverige. Denna resa var inte som dom som Du och Jag brukade göra. Jag kan varken sätta fingret på omgivningen eller känslan. Och även om jag nu åter är hemma, känner jag ännu vinden i mitt hår och den sträva känslan i mitt ansikte av saltvattnet. Detta var resan utanför våra drömmar men ändå var den så nära inpå dig och mig.