Sarkasmens oskyldighet.

Definitionen av spontanitet. Det är Du. Definitionen av Mig. Det är Du.
Så snälla, kom hit så ska Jag förtydliga Min saknad efter Dig.
Detta är definitionen av Oss.
   Vi är definitionen av situationskomiken.


The beauti and the beast.


(pappas bröst)

Misstänksamma sinnen.

Allt är upp och ner. Det snurrar runt. Jag vet inte vad jag vill och vad jag inte vill. Kanske vill jag det jag inte vill? Jag vet inte. Att saker skall vara färdiga tills imorn sätter en viss prägel på min kväll. Att dessa saker inte ens är påbörjade sätter en ännu större prägel på min kväll. Men det är som sagt inte första gången. Absolut inte sista.


Och vi satt på gräset som växte i takt med himlen.

Jag borde ta en överdos av självdistans.


Johnny Boy är kung i baren för han skulle aldrig dansa nykter.

MITT UNDER EN SÅDAN JAKT PÅ SYNT HITTAR JAG MITT FYND. JAG DANSAR ALDRIG NYKTER NÅGONGÅNG,ALDRIG INTE EN ENDASTE CHANS. KALLAT UNDANFLYKTER OM DU VILL. MEN UTAN EN ENDA PROMILL STÅR JAG STILL.


Vildhäst.

Från andra sidan rummet hör jag ditt skratt. Skrattet som så frenetiskt förföljt mig under fem år tid. Skrattet som på något outgrundligt sett får mig att drömma mig bort till stora gröna vidder. Vidder där vildhästarna lever i en fredlig samexistens, där de galloperar bekymmerslösa, fredliga, utan den minsta vetskap om den bittra omvärlden. Skrattet, ditt speciella, alldeles egna skratt. Jag skulle aldrig kunna förmå mig att säga till dig vad jag tycker. Men du vet nog att jag har mina skäl. Ett sätt att ge, ett sätt att ta. Nu talar du. Du har en speciell klang i rösten, besvärad men ändå vacker på något sätt, en dialekt som jag aldrig hört förrut. Ja, du är ett sällsynt exemplar.
Kom ihåg mig.

Vi behåller Dina viljor och vinkar Dem glatt adjö på det sista tåget hem.

Jag vill revoltera. Vi vill kriminalisera allt i denna stad. Som om det inte redan är det? Ja, kriminaliserat. För Norden är ändå den finaste delen av detta klot. För Jag vill göra en förändring i vardagen och vara sådär härligt underbart anorlunda. Till helgen tänker vi vara sådana. Kanske inte kriminella, men någonting där mittemellan. Då vinden ska blåsa tvärs genom rummet och göra ditt hår bångstyrigt och alldeles eget. Sedan ska vi vandra alla Stockholms gator och undersöka alla gränder och torg. Någonstans där på vägen ska vi spy upp våra lungor och tankar som vi sedan ska gå tillbaka och plocla upp någongång framåt slutet av maj då sommaren tar vid. Men så länge ska vi lägga dem i rännstenen vid Norrmalmstorg och hoppas på att ingen går förbi och kriminaliserar dem. Men det är ändå det som Dem vill mest av allt.
Hejdå.  


Dom säger att de inte får andrum på nära håll. Men det märker Du inte fören då Du vaknar med spritsmak i munnen.

Jag har tappat Din potential och Jag har förlorat mitt psyke då Vi går in på mataffären och läser de stora skyltarna vid entrén om månadens erbjudande. Tydligen ska konserverna bara kosta elva kronor styck under april månad. Du sa med sarkasm i rösten till mannen bakom kassan att Vi skulle komma tillbaka om två veckor.

Du har tappat din koncentration, det har nog Jag också. För Jag har bara hunnit med nitton rader och närmare bestämt 249 ord. Dessa ord vilar tungt på skärmen, sagda så många gånger förut, i så många andra texter som inte är skrivna av Mig. Det Jag skriver där är egentligen ingenting som berör varken Mig, Dig eller den som det är ämnat för. För det är endast omformulerade ord som någon annan har skrivit ned innan Mig. Ingenting av det är mina tankar. Det är tankar som någon annan har tänkt, funderat över och låtit dem växa och sedan då tanken var klar. Då har Hon eller Han låtit händerna smeka tangentbordet och tryckt på rätt knappar så att alla nu kan se det. Allt. Helt plötsligt. Så naket. Så öppet. Medan jag sitter och blickar ut över staden alla släckta ljus. Och lyssnar på alla konversationer än en gång. De som Jag hörde männsikornan föra på caféet nere vid torget tidigare idag. Sorgnsa röster som talade om ensamma barn som bär på en intetsägande blick.

Ett vägskäl.

Jag står vid ett vägskäl. Jag kan antingen välja att ta skolans väg, vägen mot vishet, den rätta vägen. Den andra vägen är lyckans väg. Tar jag Lyckans Väg passerar jag facebooksvärlden, en rolig värld där man kan prata med alla sina vänner! Man passerar även telefonvärlden, där får man ringa sina kompisar hur mycket man vill. Det låter kul, eller hur?

Jag väljer skolans väg.

Hon bär på bär.

Där går hon, frusen och rätt ensam med en tygkasse vilandes på axeln. Hoppfullt ringer hon på dörrklockan och tänker att den här gången, den här gången kanske någon vänlig själ betalar för hennes bär. För det är vad hon säljer, bär. Och inte vilka bär som helst, torkade bär. Man kan välja på torkade blåbär eller gojibär. Världens nyttigaste bär.

Skall hon bli nekad än en gång eller ska det gå vägen?


Åt helvete med kylan, åt helvete med frysgraderna, åt helvete med det vita regnet åt helvete med vintern.

Det är mars. Men det märks inte så värst mycket. Vi gick längs Stockholms hamnar häromdagen. Solen sken då, det var nästan så att Vi lurade oss själva för en stund då vi njöt av årets första glass på trappen som leder upp till Dramaten. Ja, då, för bara någon timme var Vi dumma nog att tro. Tro att vitern skulle vara över. Vår lillebror har gått ut och varken Du eller Jag vet vart han ska. Jag har försökt vara allt på samma gång. Jag har försökt vara både Dig och Mig. Jo, Jag har nog kanske även försökt vara som mannen som bor på andra sidan gatan. Det är kanske därför som Jag har förmågan att glömma bort allt som är bra med Dig och Mig. För Vi ska nu kämpa för en plats i livet, en plats bortom Stockholm och utanför alla gränser. Det är dit Du och Jag ska, där det inte finns några gränser och Vi ska falla från svindlande höjder medan de andra går på skolans eviga lektioner och gör allt det som är innanför gränserna men utanför Våra. 



Skidsemester med delar av Gänget.

Ja, nu är det snart dags för att stoppa in skidorna i ett långt tygfodral, sätta på sig skidglasögonen och göra Sveriges norrare delar till en osäker plats. Vi ska ha "The times of our lives" så att säga.
Pack-lista:
- Skidor
- Långkalsonger
- Nudlar
- Skidglasögon
- Raggsockor
- Underställ
- Nalle-Puh pyjamasen
- Lingongrova
- Läskhatten
- Harry Potter och den flammande bägaren
- Ficklampa
- 2 flaskor Adil/Petrow
- Påslakan
- Pappas kreditkort
- Minst fyra tuber med Kavli räkost
- Skidorna+pjäxor+pälsmössan+varma vantar
- Extra sockor (om någon i Gänget skulle ha glömt vill säga)
- Play Station 2
- Bandanan
- Coola CDskivor (Iron Maiden, Mötely Crue, AC/DC, KoRn, SkidRow ...)+bandaren
- Camp flaggan
- Mobilladdaren
  ...
 


Det skimmrar.

Nu har vi gjort något vågat. Vi publicerade det vi aldrig trodde vi skulle publicera. Lyssna på mitt hjärta, kan du höra det sjunga? Årstider kanske förändras, men jag älskar dig till slutet.
JAAAAAG ÄLSKZKAR DIIIGGGGH! FNIZZZZZZ!!!!! ÄUÄUÄU <3

En halv skinka inne.

Tiden har nästan stannat. Jag hoppas att du inte bryr dig om att jag skriver några rader om hur underbar världen är när Du finns där. Det är människor som Du som får den att snurra.

Youtube är en bra hemsida, en sida med kvalitet och kvantitet. Där finns allt och lite till. Man skulle till och med kunna hitta en film på Mig och Dig där. Men det är ingenting som vi talar om. Men i realitet är det ganska irelevant fakta. Se mig i ögat och säg bara vad du tycker. För att jag vet vad jag tycker om allt, om detta, om dig. Det var nämligen något i dina ögon idag, snälla gråt inte. Inte inatt. För Jag älskar Dig. Vet du om det? Eller är jag bara en på miljonen?


Den magiska musten.

Det är kväll. Jag sippar lite på min julmust. "Bra årgång" tänker jag och tar ännu en klunk. Idag är det andra advent... Man skulle kunna säga att jag lite lever för det här med julen. Lite fånigt kanske ni tänker nu. Men jag har liksom en dragningkraft till det här med kärlek, lussekatter, pepparkakor, tomteluvor, glögg, glitter för att inte tala om min kärlek till Karl Bertil Johnsson, den lille pojken som skänker bort de välbärgades julklappar till de stackars fattiga. Sicken kille, brukar jag tänka. Allt detta på bara 4 veckor, kan det bli bättre?
Knappast.

Då Du känner en doft av minnen.

Det är jul. Det har kommit till den tiden då alla sätter sig ned, så som vi har gjort så många gånger förut. Då det ska vara vitt på taken och hela huset ska lukta av minnen och nybakat. Ja, snart är det ju till och med dags för att ta in ett sådant där träd också. Ja, ett sådant som man pyntar med kulor, ljus och tomtar. Sedan brukar man väl sätta en stjärna i toppen också, Jag skulle tro att den ska symbolisera den där stjärnan som alla fröknar alltid pratade så mycket om i skolan då vi var små. Ja, den stjärnan som fanns över stallet. Men även om Jag bara tycker att det där är struntprat, så gillar jag julen mest av allt.


Det kommer bara leda till någonting ont, då de tar allt som skulle vara ditt.

Någon gång antar jag att jag måste förstå. Men min deadline är i maj. I maj måste Jag ha förstått allt och lite till. Annars är det bara att vinka adjö till många saker i mitt kommande liv. Sådana där viktiga saker som en utbildning som leder till ett bra jobb och som i sin tur ska ge mig en stadig inkomst. Men det är en lång tid till dess, och jag kommer att lära mig att känna igen lukten från varje sida. För det kommer nog leda till någonting ont. Jag är rädd. Men detta kan även leda till en pinsamhet, så som att inte kunna svara rätt på en fråga i T.P. Då hela släkten sitter samlad runt en och tänker: "Ja, hon ska nog klara det här...Men se, det gjorde hon inte." Det som måste förstås är två ord: Matte B.
Någon gång måste vi förstå, men inte nu. Jag ska istället gå in på mitt rum och lära mig att spela munspel.

Vi slår i en tom container.

När Du står sist i kön, kom ihåg Mig då. Då Du tar sista tåget hem, kom ihåg Mig då. Då det blir varma sommardagar, kom ihåg Mig då.
Idag stod Jag på toppen och hade vunnit allt. Jag fick spring i benen och gjorde en plan men Lisa. Vår plan var Vurma. För denna dag kändes inte likadan. Vi gick genom höstens Stockholm och tog tunnelbanan till St. Eriksplan. Vi gjorde sånt som sådana där "inne-människor" gör, Vi lunchade. Ja, vi pratade om alla som vi älskade och även de som vi inte älskar fick vår uppmärksamhet då deras namn nämndes och landade på bordet som fanns mellan oss. Sedan köpte Vi ballonger. 130 stycken för att vara precis. Men egentligen ville vi bara ha de gröna.
Ikväll ska vi ta oss upp på ett skyhögt berg, ett berg där spriten är billig och det finns rökelser från världens alla hörn. Men vi ska även leta oss utanför dessa hörn, de som finns bortom skogarna i väst. Gud vad Jag älskar mitt meningslösa liv. Sitter just nu och petar i tilltugget och sippar på ett glas vitt för att komma in i den rätta känslan.


Du har förändrat ditt sätt.

Vi har funderat en del. Varför är nätter långa, varför kan ingen somna, varför är ljusen täckta av is? Varför är bilden suddig. Varför är talet sluddrigt? Våra tankar går ihop i en smet, som en smet till en sockerkaka som man bara vill äta upp... Och så vinkar du till! Du var förlorad när du kom och sedan så släcker dom ned. Vi står i den döda vinkeln då vi var det enda barnet. På håll såg vi ljusen där i dimman.
Vi såg vår sagolika vy. Som en vårdag i Moskva, en vinterdag i St. Petersburg. Det är som magi. Plötsligt glittrar det till, jag tror det var skuggorna av oss.
På återseende.


While the king was looking down.

Hela denna underbart konstiga lördagsmorgon har min pappa sprungit huset runt för att hitta den PERFEKTA jaktutrustningen till mig, den BÄSTA dotter han någonsin kunde ha fått! Han är eld och lågor över temat, så Vi har gått catwalks i sovrummet i jaktskjortor och gummistövlar och låtsas skjutit älgar i flera timmar till jäger 90. Jag tror att han tycker att detta är en sådan där far/dotter-grejj, prova jaktkläder och samtidigt få delta en del i sin dotters "festliv", den perfekta kombon enligt en pappa. Är så förbannat taggad inför JAKTFEST! Jag har inte varit såhär glad på länge. För jag tänker sjunga mig genom hela dagen och sedan dansa och skrika den kalla stockholmsnatten ut. Vi ska dricka flera liter av magiska drycker som jäger och klä ut oss till jägare och älgar. Människorna på tunnelbanan och 12an kommer nog att titta sådär underligt på mig och undra om hon verkligen är helt frisk. Men jag är frisk, bara en aningens berusad på livet för ögonblicket. 
Jag har hört denna musik för flera år sedan men nu hör jag den igen. Poeterna drömmer sig bort och de tog det sista tåget mot kusten, den dagen då musiken dog. Och de sjöng hela dagen ut och hela natten in för de gör mamma stolt för ett ögonblick. Det här ska bli dagen då jag dör av lycka. 
Men nu ska jag in till staden med en av mina allra käraste vänninor<3 Vi ska leta efter bazookas och gevär. Det ska bubbla i blodet, för jag är så galet barnsligt förjävla underbart lycklig hela JAG! 
Over and out, och Du... Ta en kaffe, Du ser ut att behöva det. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0